Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/74

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
68
LOUISA M. ALCOTT

kommelsen, och till den håller jag mig efter bokstaven, Shylock. Det står en stor molnbädd i öster, alltså är det inte vackert väder, och jag går inte.

— Då begår du bedrägeri, ty vädret är vackert, och det ser alls icke ut, som det skulle komma regn. Du, som alltid skryter över din ordhållighet, handla nu därefter och uppfyll din skyldighet, så får du sedan vara i ro i sex månader.

Hanna var just nu särdeles upptagen av klädsömnad, ty hon var vanligen familjens klädsömmerska, och sin förmåga att kunna sköta nålen lika bra som pennan satte hon ett högt värde på själv. Det var högst förargligt att bliva störd vid första provningen och tillsagd att göra visiter i sin bästa klänning på en varm julidag. Hon hatade alla formliga visiter och gjorde aldrig några, utom då Amy narrade henne därtill genom löften, mutor eller byte. Nu för ögonblicket fanns det ingen undflykt, och sedan hon ursinnigt slängt saxen i bordet och förklarat att hon kände svavellukt efter åska, gav hon vika, lade bort sitt arbete, tog på sig hatt och handskar och underrättade Amy, med ett undergivet utseende, att offret var färdigt.

— Hanna March, ni är så elak att ni kan reta ett helgon! Du ämnar väl inte göra visiter i en sådan dräkt, hoppas jag, sade Amy, seende på henne med förvåning.

— Varför icke? Den är sval och trevlig, och jag ser snygg ut; klänningen är tillräckligt bra för en dammig promenad på en varm dag. Om folk bryr sig mera om mina kläder än om mig, vill jag inte se dem. Du kan göra toalett för oss bägge och vara så elegant du behagar; det passar dig att vara grann, men inte mig, och garneringar göra mig bara arg.

— Se så ja! suckade Amy, nu har hon fått ett av sina anfall att sätta sig emot allt vad man ber henne om, och säkert gör hon mig galen, innan jag kan få henne att klä sig på ett passande sätt. Jag kan försäkra, att det inte är något nöje för mig att gå på visiter i dag; men det är en sak, som vi äro skyldiga vårt umgänge, och det finns ingen, som kan göra det mer än du och jag.