Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/82

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
76
LOUISA M. ALCOTT

— Då skall jag roa mig. Gossarna äro hemma, och jag skall ha en liten trevlig stund. Gud skall veta, att jag behöver litet ombyte, ty lyx har alltid en dålig inverkan på mitt lynne, svarade Hanna vresigt, ty hon hade blivit förargad över alla sina misslyckade försök att vara trevlig.

Hon blev med hänförelse välkomnad av tre stora gossar och flera söta barn, och detta lugnade snart hennes upprörda känslor. Lämnande åt Amy att underhålla värdinnan och mr Tudor, vilken samtidigt råkade vara där på visit, ägnade hon sig helt och hållet åt barnen och gossarna och fann ombytet uppfriskande. Med största intresse lyssnade hon på gossarnas historier från skolan, klappade deras hundar och höll med om, att Tom Brown var en riktig »kurre», utan att ens reflektera över hur tvetydigt detta beröm var; och då en av dem föreslog att besöka dammen, där han hade sin vattensköldpadda, samtyckte hon därtill med sådan glädje, att gossarnas mor vänligt log åt henne under det hon satte sin mössa till rätta, vilken kommit i ett något oordnat tillstånd genom sönernas smekningar, som ibland voro litet björnlika, men henne dock långt kärare, än den mest felfria hårklädsel skulle varit, vilken kommit ur den skickligaste parisermodists händer.

Amy lät Hanna helt och hållet sköta sig själv och kunde således ostört överlämna sig åt sitt nöje. Mr Tudors farbror hade gift sig med en engelsk dam, som i tredje led var kusin till en ännu levande lord, och Amy kände den största vördnad för hela familjen, ty trots sin amerikanska börd och uppfostran, hyste hon likväl denna vördnad för titlar, som ofta finns, även hos de bästa av oss — denna icke erkända beundran för allt vad som är av kungligt blod, en beundran och hyllning, som för icke många år sedan satte den mest demokratiska nation under solen i stor uppståndelse vid en gulhårig prins ankomst, och som har sin rot i det unga landets kärlek för det gamla. — Denna kärlek är lik en stor sons för en liten befallande moder, som hållit honom kvar, så länge hon förmått men sedan tar avsked av honom och låter honom