FÖRSTA KAPITLET.
Skvaller.
För att ånyo kunna fortsätta vår berättelse och med glädje bevista Margrets bröllop är det bäst att börja med litet skvaller angående familjen March. Men då vill jag först nämna, att om än några av mina äldre läsare tycka det vara för mycket »älskog» i berättelsen, vilket jag högligen fruktar de komma att göra (jag är ej det minsta rädd, att de unga skola göra samma invändning), så kan jag blott säga med mrs March: Vad kan Ni väl vänta annat, då jag har fyra glada flickor i huset och en ung vacker granne mitt över gatan?
De tre förflutna åren hade medfört helt få förändringar i den stilla familjen. Kriget var slut och mr March hade välbehållen återkommit hem och sysselsatte sig åter med sina böcker och sin lilla församling, som i honom fann en verklig herde både i tänke- och handlingssätt. Han var en stilla, flitig man, som var rik på sådan visdom, som är bättre än lärdom, sådan barmhärtighet, som kallar alla människor »broder», och sådan fromhet, som gör karaktären ädel och människovänlig.
Trots sin fattigdom och omutliga rättrådighet, som utestängde honom från att erhålla några världsliga framgångar, fick han just genom dessa egenskaper en mängd beundrare, vilka drogos till honom lika naturligt, som honungsgräset drager biet till sig, och lika naturligt gav han dem honungen i vilken femtio års hård erfarenhet ej hade hällt en enda droppe malört. Allvarliga unga män funno den gråhårige läraren lika allvarlig och lika
