ling. Det är alltid bäst att giva en kyss för ett slag, ehuru det ibland kan kännas rätt svårt, sade modern med ett utseende, som visade, att hon lärt sig skillnaden emellan att predika och att handla.
Trots många helt naturliga frestelser till hämnd och vedergällning, stod likväl Amy den följande dagen fast vid sitt beslut att besegra sin fiende med godhet, och gjorde en vacker början därmed, tack vare en tyst påminnelse, som hon erhöll oväntat men särdeles lägligt. Då hon på morgonen skulle ordna sitt bord under det småflickorna fyllde korgarna i rummet bredvid, tog hon upp sitt mest omtyckta arbete, som var en liten bok — de antika pärmarna hade hennes far funnit bland sina skatter — på vars velinsblad hon vackert illustrerat de olika bibelspråken. Under det hon med förlåtlig stolthet vände bladen, vilka voro rikt utsirade med väl uttänkta symboler, föll hennes öga på en vers, som kom henne att stanna och tänka. På en i scharlakansrött, blått och guld målad pergamentsrulle syntes små välvilliga andar, som hjälpte varandra upp och ned, och ibland blommorna, som omgåvo dem, lästes orden: Du skall älska din nästa såsom dig själv.
— Jag borde, men jag kan ej tänkte Amy, medan hennes öga gick från den granna sidan till Mays missnöjda ansikte bakom de stora vaserna, vilka icke kunde dölja tomrummen, som hennes vackra arbeten förut hade fyllt. Amy stod en liten stund och vände på bladen i boken, och läste på dem alla någon mild tillrättavisning för hatfulla hjärtan och obarmhärtiga sinnen. Ingen dag går utan att vi få många visa och sanna predikningar av omedvetna på gatan, i skolan, på kontoret eller i hemmet; även ett försäljningsbord kan vara en predikstol, om det kan erbjuda goda och nyttiga lärdomar, vilka aldrig komma olägligt. Amys samvete höll en liten predikan för henne över orden, som hon nyss läst, och hon gjorde vad många av oss icke alltid göra — hon tog predikan åt sig och verkställde den genast.
Några flickor stodo omkring Mays bord och beundrade de vackra sakerna samt talade om ombytet av för-
