topp till tå, och är det inte en uppfriskande syn att se henne sitta där så fin som en grannlåtsdocka och höra folk kalla vår lilla Amy »mrs Laurence»! mumlade gamla Elsa, som ej kunde underlåta att titt och ofta titta in, ifrån salen, där hon på det prydligaste dukade bordet.
O, vad de pratade! Först den ene, så den andre, och så alla på en gång, försökande att på en halvtimme berätta allt vad som hänt på tre år. Det var lycka, att det fanns te till hands för att åstadkomma en liten paus och skänka dem en smula förfriskning, ty de skulle blivit både hesa och utmattade om de hade fortsatt länge på detta vis. Vad det var för en lycklig procession, som nu tågade av till den lilla matsalen! Mr March förde stolt ut »mrs Laurence», och mrs March stödde sig lika stolt på »sin sons» arm; den gamle mr Laurence förde ut Hanna och viskade till henne: Nu måste du bli min flicka, och såg härvid bort åt det tomma hörnet vid eldstaden, vilket kom Hanna att med darrande läppar viska tillbaka: Jag skall försöka att fylla hennes plats, sir.
Tvillingarna hoppade ut efter de andra och njöto av den ädla friheten, ty alla voro så sysselsatta med de nykomna, att de blevo lämnade utan tillsyn och fingo följa sin egen goda vilja, och man kan vara säker om, att de visste att begagna sig av tillfället. Än stulo de sig till att smutta på teet och bita i en och annan pepparkaka eller skorpa, och för att råga måttet av sina överträdelser, smögo de bägge en liten frestande tårta i sina små förklädsfickor, där den smetade och smulade sig på det mest förrädiska vis. Belastade med det brottsliga medvetandet av de annekterade tårtorna och fruktande, att »mottej Hannas» skarpa blickar kunde genomtränga det tunna täcket av kambrik och merino, som skylde deras rov, höllo de små syndarna sig till »mofa», som lyckligtvis ej hade sina glasögon på sig. Amy, som fick lov att räcka till för alla liksom en annan läckerhet återvände till förmaket, stödd på pappa Laurences arm, de andra paren gingo som förut, och härigenom kom Hanna att bli utan kavaljer och måste gå ensam. Först brydde hon sig
