visade henne flera gynnsamma tecken. Mr Bhaers ansikte hade förlorat sitt frånvarande utseende och såg nu särdeles livat och intresserat ut, vilket gjorde, att Hanna tyckte, att han såg riktigt ung och bra ut, och glömde att jämföra honom med Laurie, vilket hon alltid brukade, göra med främmande herrar — vanligen till deras stora nackdel. I detta ögonblick såg professorn riktigt inspirerad ut, och detta oaktat samtalet rörde sig kring de gamles sätt att begrava, vilket just icke kunde anses för något särdeles muntrande ämne. Hanna strålade av triumf, då Teddys skäl blevo kullkastade, och hon tänkte för sig själv, då hon såg faderns intresserade utseende: Vad han skulle njuta av att dagligen ha en sådan man att tala med som min professor. Dessutom var professorn klädd i spritt nya svarta kläder, vilket kom honom att se mera gentlemannalik ut än någonsin. Hans buskiga hår var nu kortklippt och omsorgsfullt borstat, men det fick icke länge ligga i ordning, ty då han blev riktigt livad, strök han upp det på sitt vanliga löjliga sätt, och Hanna tyckte bättre om att se det stå rakt upp i vädret, än ligga slätt, ty hon tyckte att hans vackra panna därigenom fick ett så imponerande utseende. Den kära Hanna! Vad hon upphöjde denne fule man, under det hon satt där och stickade så tyst och stilla, men likväl lät hon icke någonting undgå sig — inte ens den omständigheten, att mr Bhaer verkligen hade guldknappar i sina bländvita manschetter.
— Den käre, gamle professorn, han hade icke kunnat pryda sig med mera omsorg, om han hade tänkt gå åstad att fria! sade Hanna till sig själv, och härvid uppstod en plötslig tanke, som kom henne att rodna så förskräckligt, att hon med flit släppte nystanet och gick att taga upp det för att dölja sitt ansikte.
Men hennes manöver lyckades icke så väl, som hon väntat, ty fastän just i farten att tända eld på ett bål, släppte professorn, bildlikt talat, sin fackla och gjorde en dykning efter det lilla blå nystanet. Naturligtvis slogo de häftigt ihop sina huvuden, sågo stjärnor, och bägge sprungo upp rodnande och skrattande, utan nystanet och
