Sida:Våra vänner från i fjol del 2 1919.djvu/137

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
295
VÅRA VÄNNER FRÅN I FJOL

Demi, som tog frågan efter bokstaven och räckte ut tungan, varpå chokladkulan låg — troende att Hanna syftade på sötsakerna och inte på idéerna.

— Du skulle gömma några kulor åt din lilla vän; kom ihåg, att sött skall ha sött, min gubbe lille, och härmed bjöd Bhaer Hanna några kulor med en blick, som kom henne att undra om inte chokolad var den nektar, som gudarna drucko. Demi såg även leendet, blev uppmärksam därpå och frågade okonstlat:

— Tytta stoja gossaj om stoja flittoj åsså, pofessoj?

Mr Bhaer kunde, liksom unge Washington, »icke säga en osanning», därför gav han det något obestämda svaret, att han trodde, att de gjorde det ibland, men svaret yttrades med en ton, som gjorde att mr March lade ifrån sig klädesborsten, såg på Hannas bortvända ansikte och sedan sjönk ned i stolen med ett utseende, som om den »fullfjädrade kycklingen» hade satt en idé i huvudet på honom, som var både söt och sur.

Varför Hanna, då hon en halvtimme därefter träffade på Demi i skänken, var nära att klämma andan ur hans lilla kropp genom hjärtlig omfamning i stället för att ruska honom, för det han gått dit, och varför hon lät detta nya uppfostringssätt åtföljas av den oväntade gåvan av en stor skiva bröd och honung, detta blev ett problem, för vars lösning Demi fåfängt ansträngde sin lilla hjärna, och han blev dock tvungen att lämna det olöst för alltid.



TJUGUTREDJE KAPITLET.
Under paraplyet.

Under det att Laurie och Amy gjorde äktenskapliga promenader på brysselmattor, medan de ställde sitt hus i ordning och gjorde upp planer för en lycklig framtid, njöto mr Bhaer och Hanna av helt olika slags promenader längs smutsiga vägar och leriga fält.

— Jag brukar ju alltid gå ut om aftnarna, och jag