— Ja, sir, sade Hanna och var nära att krama sönder den lilla blomkrukan.
— Jag skulle önska att få en liten klänning åt min Tina, och jag är alltför dum att köpa den själv. Vill ni godhetsfullt hjälpa mig därmed och säga er smak?
— Ja, sir, och Hanna kände sig plötsligt så lugn och kall, som om hon helt hastigt fått en kall dusch över sig.
— Kanske också en schal åt Tinas mamma, hon är så fattig och sjuk, och mannen är en sådan börda för henne — ja, ja, en varm, tjock schal skulle bli en så bra sak för den stackars kvinnan.
— Det skall jag med nöje göra, mr Bhaer. Ack, han blir mig kärare för vart ögonblick, sade Hanna till sig själv och inträdde därefter med en kraftig själsansträngning i butiken samt uträttade sitt uppdrag med en energi, som var behaglig att se.
Mr Bhaer överlämnade allt åt Hanna, som valde ut en vacker klänning åt Tina och bad att få se på schalar. Herrn i boden, som var en gift man, behagade fatta intresse för paret, som tycktes vara ute för att göra uppköp för familjens räkning.
— Kanske er fru tycker om den här schalen; det är en utmärkt vara, särdeles vacker färg och högst modern och elegant, sade han, i det han tog upp en präktig grå schal och kastade den över Hannas axlar.
— Tycker ni om den, mr Bhaer? frågade hon, i det hon vände honom ryggen, särdeles tacksam för den möjlighet detta erbjöd henne att dölja sitt ansikte för honom.
— Utmärkt bra! Vi skola taga den, svarade professorn, leende för sig själv, under det han betalade den. Hanna fortfor under tiden att granska varorna i boden som en van köpare.
— Skola vi gå hem nu? frågade han, liksom dessa ord varit mycket angenäma för honom att yttra.
— Ja, det är sent, och jag är så trött. Hannas röst var mera sorgsen än hon själv visste, ty nu tycktes solen lika hastigt ha försvunnit, som den nyss kommit fram, världen blev åter grå och dyster, och nu först upptäckte
