rader av lyckliga unga ansikten, vilka alla vände sig mot henne med kärleksfulla blickar, förtroliga ord och tacksamma hjärtan fulla av kärlek till »mamma Bhaer». Nu hade hon fått gossar nog, men hon tröttnade icke på dem, fastän de för ingen del voro änglar, och somliga av dem förorsakade både professorn och professorskan mycken oro och ängslan. Men hennes tro att det i den styggaste, trotsigaste och plågsammaste lilla tiggarunges hjärta finnes en god vrå, gav henne tålamod, skicklighet och slutligen framgång. Det var också ej möjligt, att någon gosse, hur svår han än månde vara, länge skulle kunnat motstå fader Bhaer, då han strålade mot honom lika välvilligt som vårsolen, eller moder Bhaer, som förlät honom sju och sjuttio gånger. Gossarnas vänskap, deras ångerfulla snyftningar och viskande böner om förlåtelse, när de gjort någonting orätt, deras lustiga och rörande små förtroenden, deras drömmar, förhoppningar och planer voro mycket kära för Hanna, ja, till och med de andliga och lekamliga lyten, varmed några av dem voro behäftade, ty dessa gjorde henne endast mera nödvändig för dem. Där funnos dumma gossar och bråkiga gossar, blyga gossar och klena gossar, några som stammade, en eller två lama samt en liten glad mulatt, som icke kunde bli mottagen på något annat ställe, men som var välkommen till »Bhaergarten», fastän människor spådde, att hans intagning där skulle bli skolans undergång.
Ja, Hanna var där en mycket lycklig kvinna, trots det myckna arbetet, den myckna oron och det beständiga bråket. Av hela sitt hjärta njöt hon av detta liv och fann gossarnas gillande långt mera tillfredsställande än allt världens beröm; ty mu berättade hon aldrig historier för någon annan än sin egen flock entusiastiska beundrare och troende. Under årens lopp fick hon själv två små gossar, som förökade hennes lycka. Rob, uppkallad efter morfar och Teddy, en liten glad och lycklig pys, som tycktes ha ärvt sin fars solskenslynne på samma gång som sin mors livlighet. Huru det var dem möjligt att växa upp och förbliva vid liv i denna virvel av pojkar, utgjorde en hem-
