lighet för deras mormor och mostrar; men de frodades som smörblomster om våren, och deras ystra vårdare och lekkamrater älskade och tjänade dem väl.
Det fanns en hel mängd högtidsdagar på Plumfield, och en av de mest förtjusande var den årliga äppelskörden, ty då kommo Marchs, Laurences och Brookes mangrant ut till Bhaers, och alla hade de en glad dag. Fem år efter Hannas bröllop inföll en av dessa fruktfester. Det var en härlig oktoberdag; luften hade denna upplivande friskhet, som gör sinnet glatt och kommer hjärtat att klappa livligare än annars. Den gamla köksträdgården stod i sin helgdagsdräkt; guldris och astrar kantade de mossiga murarna; gräshopporna skuttade muntert i det torra gräset, och syrsorna sjöngo av alla krafter för att förhöja festen. Ekorrarna voro mycket flitiga med sin lilla skörd, fåglarna kvittrade sitt avsked från alarna vid vägen, och varje träd stod färdigt att sända ned ett regn av röda eller gula äpplen vid första skakning. Alla voro samlade, alla skrattade och sjöngo, klättrade upp och tumlade ned; alla förklarade, att de aldrig haft en så rolig dag eller sett ett muntrare sällskap än det, som nu njöt av dagens fröjder, alla överlämnade sig åt stundens enkla nöjen lika otvunget, som om det aldrig funnits i världen någonting sådant som sorg eller bekymmer.
Mr March gick lugnt omkring, under det han för mr Laurence citerade Anakreon och andra skalder och njöt av
»Det sköna äpplets vinlika saft.»
Lik en rask teutonisk riddare gick professorn upp och ned i de gröna gångarna, hållande i handen en stång i stället för lans och anförde gossarna, vilka liknade ett akrobatsällskap och utförde underverk, då det kom an på att slå ned äpplen eller klättra i träden. Laurie ägnade sig uteslutande åt de små barnen; han drog sin lilla dotter i en korgvagn, visade Daisy fågelboen och hindrade den äventyrlige Rob från att bryta nacken av sig. Mrs March och Margret sutto ibland äppelhögarna, lika ett par fruktgudinnor, sorterande det ständigt ökade förrådet, och under tiden satt Amy, med ett vackert moderligt uttryck i sitt
