ansikte, och ritade av de olika grupperna, samt kastade då och då en medlidsam blick på en blek gosse, som satt och beundrade henne med sin lilla krycka bredvid sig.
Den dagen var Hanna i sitt element; hon rusade omkring med uppfäst klänning, hatten var som helst, utom på huvudet, och sin lilla yngsta vid handen, utsatt för alla möjliga livsfarliga äventyr, som kunde inträffa. Lilla Teddy förde ett förtjusande liv, ty det hände honom aldrig någonting, och Hanna kände sig aldrig ängslig, då någon av gossarna satte upp honom i ett träd eller tog honom på sin rygg och galopperade bort med honom, eller då han fick sura vinteräpplen av sin pappa, som levde i sin tyska villfarelse, att barn kunde smälta allting, från surkål till knappar, nubb, ja, till och med sina egna små skor. Hon visste, att lilla Teddy skulle bli återlämnad helbrägda och blomstrande, smutsig och glad, och hon mottog honom alltid med ett hjärtligt välkommen, ty hon älskade ömt sina små.
Klockan fyra gjordes ett uppehåll, och korgarna förblevo tomma, medan äppelplockarna vilade sig och jämförde sina skråmor och stötar. Hanna och Margret samt några av de större gossarna dukade då fram supén på gräset, ty att få dricka te ute i det gröna satte alltid kronan på dagens fröjd. Vid sådana tillfällen flödade det bokstavligen av mjölk och honung, ty gossarna voro icke tvungna att sitta med vid bordet, utan hade tillåtelse att förse sig med förfriskningar efter behag; var och en av de äldre visste alltför väl, att frihet var, vad som smakade de unga bäst. De begagnade sig ock av detta privilegium i dess fullaste utsträckning, ty somliga försökte det trevliga experimentet att dricka mjölk, under det de stodo på huvudet, andra funno stort behag i att hoppa bock och äta pastejer under. varje uppehåll; käx voro ordentligt utsådda över hela marken, och i träden sutto äppelmunkar, som en ny sorts fåglar. Åt småflickorna var det dukat ett särskilt tebord, och lilla Teddy tog efter egen smak för sig av allt ätbart.
Då ingen längre förmådde äta mera, föreslog pro-
