— Att leva i främmande land ger en omedvetet en viss polityr. Jag studerar på samma gång som jag roar mig, och vad det här angår — med en liten gest visande på klänningen — så är tyllen billig, buketter får man nästan för ingenting, och jag är van att styra till min stackars tarvliga toalett på bästa sätt.
Amy ångrade nästan den sista meningen, emedan hon fruktade, att dem ej överensstämde med goda tonen. Men just för detta sista yttrande tyckte Laurie så mycket mer om henne, och han började både beundra och respektera det aktningsvärda tålamod, som så utmärkt begagnade de små resurserna, och detta glada sinne, som skylde fattigdomen med blommor. Amy visste ej, varför han såg på henne så vänligt eller varför han skrev hennes balbok full med sitt namn och helt och hållet ägnade sig åt henne under det återstående av aftonen på det mest uppmärksamma sätt; men den drivfjäder som förorsakade denna angenäma förändring, var resultatet av ett av de nya intryck, vilka de bägge två omedvetet hade givit och emottagit.
FEMTONDE KAPITLET.
På hyllan.
I Frankrike ha flickor i allmänhet tråkigt, tills de bliva gifta, men då blir »Vive la liberté!» deras motto. I Amerika underteckna flickorna tidigt sin frihetsförklaring, som var och en känner, och njuter av sitt oberoende med verklig republikansk smak; men med den första arvingen få vanligen de unga fruarna ta avsked av friheten och leva då i en tillbakadragenhet, som nästan är lika sträng som i ett franskt nunnekloster, ehuru ingalunda lika tyst. Antingen de tycka om det eller icke, bli de »lagda på hyllan», så snart som bröllopsglädjen är över, och de flesta av dem kunna utropa, som en mycket vacker fru gjorde häromdagen:
