alla sina härsmakter kunnat taga denna idé ur det lilla huvudet. Mamma tyckte, att den lilla ängeln var för späd för att lära lägga band på sina begär, men pappa trodde, att det aldrig var för tidigt att lära lydnad, och alltså upptäckte mister Demi snart nog, att då han företog sig att kämpa mot pappa, så var det alltid han själv som blev den lidande; han lärde därför tidigt att respektera kraften hos mannen, som besegrade honom, och att älska fadern, vars milda allvar hade mera verkan på honom än alla moderns kärleksfulla smekningar.
Några dagar efter samtalet med modern beslöt Margret att försöka bereda John en hemtrevlig afton. Hon ställde därför förmaket i ordning, sade till om en god aftonmåltid, klädde sig nätt och lät barnen lägga sig tidigt, så att ingenting skulle störa trevnaden. Men olyckligtvis var det ingenting, som Demi så mycket avskydde som att lägga sig, och i kväll hade han beslutat att icke låta besegra sig. Den stackars Margret sjöng, vaggade, berättade sagor och försökte alla möjliga knep, hon kunde hitta på, som kunde framkalla sömn, men allt förgäves — de stora ögonen ville icke sluta sig, och långt efter sedan Daisy — som en liten snäll, godlynt varelse — hade somnat in, låg den elake Demi och stirrade på ljuset med det mest nedslående vakna utseende, man kan tänka sig.
— Vill Demi ligga stilla som en snäll gosse, medan mamma ger pappa hans te? frågade Margret, då hon hörde förstudörren sakta stängas och de välkända stegen på tå nalkas matsalen.
— Ja osså te! sade Demi och gjorde sig i ordning att deltaga i festen.
— Nej; men jag skall gömma några små kakor till frukost, om du nu somnar snällt. Vill du inte det, min lille älskling?
— Jo! och Demi lade ihop ögonen liksom för att fånga sömnen och påskynda den efterlängtade morgondagen.
Margret drog fördel av detta gynnsamma ögonblick och smög sig bort, sprang nedför trapporna för att hälsa på sin man med ett leende på läpparna och den lilla blå
