hennes liv. Dessa stunder voro dyrbara och nyttiga för Hanna, ty nu mottog hennes hjärta den lärdom, som det behövde; nyttiga läxor i tålamod blevo henne så milt meddelade, att hon ej kunde underlåta att lära sig dem; barmhärtighet mot alla, ett kärleksfullt sinne, som kan förlåta och helt och hållet glömma hårdhet och ovänlighet, en lydnad för dygdens bud, som gör det svåraste lätt, och en uppriktig tro, som ingenting fruktar, utan tror obetingat.
Ofta då Hanna vaknade, fann hon Betty läsande i sin illa nötta bönbok eller hörde henne sakta sjunga för att förkorta den sömnlösa natten. Stundom såg hon henne luta ansiktet mot händerna, medan sakta tårar droppade ned mellan de genomskinliga fingrarna. Hanna brukade ligga och ge akt på henne med tankar, som voro alltför djupa för tårar, ty hon kände, att Betty på sitt enkla, oegennyttiga sätt försökte lösslita sig från det gamla kära livet och göra sig värdig det tillkommande genom heliga tröstens ord, stilla böner och den musik, som hon älskade så högt.
Allt detta inverkade mera på Hanna, än de visaste predikningar, de heligaste psalmer och de mest brinnande böner skulle ha gjort; ty tårarna gjorde hennes ögon mer klarsynta, och hjärtat mildrades genom hennes innerliga sorg, och hon insåg huru skönt hennes systers liv varit — detta liv, så utan alla händelser, utan allt slags äregirighet och likväl så fullt av verkliga dygder, så uppfyllt av den självförsakelse, som gör den ödmjukaste på jorden till den främsta i himmelen.
En natt då Betty letade ibland sina böcker på bordet för att finna någonting, som kunde komma henne att glömma den förfärliga tröttheten, som var nästan lika svår att uthärda som plågorna, påträffade hon under det hon bläddrade i sin gamla favorit, »Kristen och Kristinnas resa», ett illa skrivet papper med Hannas stil. Namnet ådrog sig hennes uppmärksamhet, och de skrivna radernas suddiga utseende skvallrade, att det fallit tårar på papperet.
Stackars Hanna, hon sover så gott, därför vill jag icke väcka henne för att be om lov, ty hon visar mig ju allt vad hon skriver, och jag tror ej, att hon skall
