men han gjorde henne till sin hjältinna och blev riktigt förtjust i henne, som han även hade allt skäl att vara, ty han begåvade henne med alla möjliga företräden och behag under solen och ledsagade henne oskadd genom prövningar, vilka skulle ha tillintetgjort varje dödlig kvinna.
Tack vare denna inspiration, fortsatte han en tid bortåt att fantisera, men småningom förlorade arbetet sitt behag, och han glömde att komponera och satt och funderade med pennan i hand, eller strövade omkring i den glada staden för att få nya idéer och friska upp sitt sinne, vilket under denna vinter tycktes ha råkat i ett något vacklande tillstånd. Han arbetade icke mycket, men tänkte desto mera, och kände med sig, att mot hans egen vilja försiggick det något slags förändring med honom. — Kanske det är snillet, som sjuder! — då skall jag låta det sjuda och se vad det kan bli utav det, sade han med en hemlig misstanke, att det icke var snillet, utan någonting långt mera vanligt. Men vad det än var, så sjöd det till någon nytta, ty han blev mer och mer missnöjd med sitt ombytliga liv och började längta efter något verkligt och allvarligt arbete, åt vilket han med liv och själ kunde ägna sig, och kom slutligen till den slutsatsen, att icke var och en, som älskar musik, därför kan bli kompositör. Då han en gång återvände hem efter att hava hört en av Mozarts stora operor utmärkt väl uppföras på kungliga teatern, granskade han sitt eget opus, spelade några av de bästa styckena därur och satt sedan en stund och stirrade upp på Mendelssohns, Beethovens och Bachs byster, vilka vänligt stirrade på honom tillbaka, men plötsligt slet han sönder sitt partitur, blad för blad, och, då den sista biten föll ur hans hand, sade han allvarligt till sig själv:
— Hon hade rätt! Talang är icke snille och man kan aldrig göra den till det. Mozarts musik har tagit fåfängan ur mig, liksom Rom tog den ur henne, och nu vill jag inte längre vara någon narr. Men vad skall jag nu ta mig för med?
Detta tycktes vara en svår fråga att besvara, och Laurie började önska, att han behövt arbeta för sitt dag-
