Passande till julklapp.
Några dagar före jul lästes på sista sidan i
Stockholms Dagblad följande tillkännagifvande:
»Passande till julklapp! En man i sina bästa år och som innehar en aktad samhällsställning frågar, om någon flicka eller ung enka vore nog fördomsfri att vilja förena sina framtida öden med hans. På förmögenhet göres ej anspråk; finnes sådan, så mycket bättre. Svar i försegladt bref med inneliggande fotografikort (af den svarande), till julklapp, torde före den 23 dennes inlemnas på Dagbladskontoret.»
Var det allvar eller ett vanligt skämt? Det var verkligen allvar. Mannen »i sina bästa år» heter X. Han är 35 år, kanske något yngre, och ser icke illa ut. Han innehar en aktad »samhällsställning» såsom kryddkrämare på Söder. På förmögenhet hos sin hustru behöfver han verkligen icke göra anspråk, ty handeln går ganska bra och hittills har han mycket ordentligt betalt sina växlar innan kl. 12 på förfallodagen; men några tusen kronor i ren gåfva föraktar han icke, ty han har liksom en fundering på att öppna en filialkryddbod i en annan stadsdel, än där
