julmaknadens stånd. På det sättet tillbragte han sin afton dagen före julaftonen. Han var missnöjd, förtörnad, ursinnig på hela verlden, sig själf i första rummet.
»Det har väl aldrig händt någon karl förr, att han ej fått ett ordentligt svar på en giftermålsannons», klagade han, då han ändtligen gått öfver Slussen och stretade upp åt Söder. När han kom hem, låg Kalle framstupa öfver disken och sof. Man hade kunnat stjäla bort hela lagret, men det tillvann sig icke hr X:s uppmärksamhet.
»Stäng boden, Kalle», befallde han och så gick han själf till hvila. Huruvida han njöt er lugn sömn den natten, känna vi icke, men skulle knappt tro det. Klockan åtta påföljande morgon, själfva julaftonen, stod Kalle vid patrons säng, ruskade honom och bad honom komma i boden, där det redan vore så mycket folk, att han, Kalle, omöjligt kunde reda sig ensam.
»Du är en narr, min käre Janne», mumlade hr X. och försökte gnugga sömnen ur ögonen.
»Hvad var det patron sa’?» frågade Kalle.
»Du är en... laga dig i boden, sade jag och sköt om kunderne», förklarade hr X. Själf klädde han sig under de allvarligaste föresatser att glömma hela giftermålshistorien, aldrig mera tänka på det försmädliga brefvet, utan försöka göra upp ett litet trefligt parti med någre glade ungkarlar till juldagen och kanske till annandagen också. Men just som han skulle gå in i boden, kände han ett papper i fickan, tog fram det och såg åter igen detta: Du är o. s. v. Det var skrifvet med en fin och prydlig fruntimmersstil.
