hon mig hälsa så mycket och fråga, om herrn ville spisa lutfisk hos henne julaftonen. Det är litet, men välment, sa’ hon. Fru Rosell är en mycket beskedlig fru och pratar alltid med mig... Herrn kan komma så sent herrn vill, sa’ hon, ty hon kan väl förstå, att vi inte bli ledige från boden just i brådkastet på en sådan afton.»
»Nå ja», tänkte hr X., »jag kan lika gerna gå till faster på julafton, som att sitta ensam i bodkammaren eller gå på en källare, sedan jag stängt. De andre kurrarne äro väl icke häller ledige i qväll och dem träffar jag nog i morgon middag på Opris. Litet smått kan jag ta med mig ur boden åt faster och lilla Klara. Jag skall lacka in det mycket nätt och låta Kalle hjelpa mig med ett par julklappsverser. Men inte var det på det viset jag tänkte mig min julafton, då jag anhöll om svar före den 23. Det är hårdt att nödgas gå till faster, i stället för till sin lilla fästmö.»
Klockan åtta hade värsta bråket afstannat i boden. Det var bara en och annan kund som kom inrusande för att köpa kanel, som man glömt till gröten.
»Nu stänger du, Kalle, klockan nio», sade hr X. som redan hunnit kläda sig fin och nu lät beundra sig af bodgossen, »och så hälsar du hem till din mamma och ber henne hålla till godo med två skålpund socker och lika mycket kaffe samt de der risgrynen som äro något sjöskadade, men sviskonen väntar du med till nyåret. I morgon får du hvila dig hemma, men annandagen skola vi kanske göra en liten inventering, i fall vi inte få slädföre och jag kan fara till
