Lidingöbro. Adjö med dig, Kalle. I det ena paketet, som du tar hem till din mamma, ligger något för dig också. Glöm icke att släcka gasen och släpp katten i bodkammaren, innan du går... Nå, det var sant, hvar bor faster Rosell nu för tiden? Hon har ju flyttat från Ladugårdslandet?»
»Åh, det var ju redan förlidet år», svarade Kalle, på samma gång han tackade för julgåfvorna. »Fru Rosell bor mycket gentilt nu vid Stortorget. Låt mig se, det är nummer ... ja, det kommer jag inte i håg, men ett af de stora husen och ingången från själfva torget.»
Och så gjorde han en närmare beskrifning och önskade patron en mycket treflig jul.
»Jo, nog får jag en treflig julafton», så lät hr X:s upprepade utrop undet vägen till Stortorget. »Skall det också vara passande till julklapp åt en man i sina bästa år som innehar en aktad samhällsställning att äta lutfisken hos en gammal faster som hör till Brödraförsamlingen eller hvad det är för en gudsnådlig sekt?»
Julmarknaden på Stortorget var icke fullt så liflig, som ett par timmar förut, men ännu lyste stånden och ännu kom det en och annan och köpte i sista stund en liten billig julklapp som kanske vardt anledning till stor glädje i det tarfliga hemmet, där de små väntade omkring en liten gran, hvars ljus familjemodern redan tändt.
Det där såg hr X. och han tänkte på sin egen barndom, då han visst icke hade det vackra mörka kindskägget och ej häller en ganska förmånlig
