Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Ja, pastorn — hur lyser hans öga af hopp
När nu han går opp
Och förkunnar, ej dogmerna blott och moralen,
Men hjertats egen teologi
Med kraft uti:
Stygn för hjertan och lindring för hjerteqvalen!
“Det gifs en rättfärdighet,“ talade han,
“Som äfven man kan
Lätt finna hos verlden och dess fariséer;
Men det gifs ock en annan, en högre än,
Och saknas den,
Ej plats i sitt rike kan kärleken ge er.“
Så var hans ämne. Han förde det ut.
Mot höjden till slut
Går bönen, på enkla tonerna buren. —
Ur kyrkan gå se’n både folk och prest;
Snart häst på häst
Trafvar fram med sin kärra bak’ kyrkogårdsmuren.
Ur vägen för prestens åkdon! Se på:
Der komma de två!
Der stego de upp, och kusken körde.
På “bocken“ sitter för längese’n
