Den här sidan har korrekturlästs
En liten en,
En sjuårspilt, som till paret hörde.
Ur vägen! Der kommer en annan vagn.
Ej ropet gör gagn;
Man trängs, ty den der är ej känd i orten.
Men Albert och Betti snart nått sitt hem
Och se ej dem,
Som nu först komma fram genom stora porten.
Ja, Albert och Betti sitt hem re’n nå;
Der ha de det så,
Som blott lyckan förbunden med kärleken har det.
Med trädgård och skog vid fräsande våg
Det hemmet låg;
En liten förtjusande prestgård var det.
Den finaste smak i allt der fanns,
En viss elegans,
Som genast visar, att “huset står sig“.
Ej under: grossörn egt millionen hel;
En tiondel
Gaf han Betti. Bertha fick resten, förstår sig.
