Den här sidan har korrekturlästs
En gammal historia.
Från slottets tinnar skuggorna fly,
Oktobermorgonen bräcker,
Och bleknad måne från glesnande sky
Utåt viken en strimma sträcker.
Nu pekar den dallrande silfverrand
Rättfram emot slottets brygga,
Der björkar och alar susa vid strand
Och asparna skälfva skygga.
Men från stranden sig drager en stolt allé
Uppåt mot den yppiga parken,
Der åldriga ekar man får att se
Med kärleksrunor i barken.
Och under de gulnade bladens hvalf
Sig breder den frusna rabatten:
Der stod den sista resedan och skalf
Och dog i den flydda natten.
