Den här sidan har korrekturlästs
Än mer åt det myckna besatta,
Så blefve jag strax humorist.
Dessutom, du älskliga flicka,
Allsingen så vackert kan blicka
Som du, när du fröjdas och ler.
Ja, egde jag ögonen dina,
Du glada, du leende Lina,
Så gräte jag säkert ej mer.
Så skratta då utan att sluta!
Nog många här finnas, som gjuta
De bittraste tårar ändå.
Sjelf stundom jag smärtorna känner,
Men räkna mig dock till de vänner,
Som kunna ditt löje förstå!
Som dimman för solen den höga,
Så flyr för ditt leende öga
Hvart tårarnas töcken ibland.
Ibland, likt en stjerna i natten,
Det seglarn på vredgade vatten
Tycks vinka till skönare land.
