Den här sidan har korrekturlästs
Der komma de en efter annan
Och vandra till helgedomen opp;
I dag ha de sol på pannan,
I ögat odödligt hopp.
I dag de lagt sig att sofva,
De kämpande tvifvel, de låga begär.
Det nya lifvets gåfva
Är vår. Uppstånden han är.
De höga orgor brusa,
Och ljusets änglar i toner gå fram,
Att nattens tempel grusa
Och komma döden på skam.
Jag ser hvart öga tåras,
Jag suckar hör ur beklämda bröst.
I hjertat nu det våras.
Han lefver. Haf tröst! Haf tröst!
Gif akt, nu tystnar sången,
Nu ljuder talarens ord med makt
Om lifvets sol, uppgången
Att stråla i evig prakt.
