Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Till Mathilda.
Kära, snälla tant, jag vet
Ingen bättre tant i verlden,
Derför bringar jag dig gärden
Af mitt hjertas tacksamhet.
Glömma dig? Det vore skam.
Glömma kronan ibland slägten!
Du är milda vestanflägten,
Som bland “björkarna“ går fram.
Sjelf en ungbjörk, borde jag
Hjelpa till att lunden lifva,
Men till hängbjörk vill jag blifva
Stundom under stridens dag.
Ofta dock, när sorgen låg
Rufvande på hjertats gömma,
Såg jag dig och måste glömma
Hvarje sorg, när dig jag såg.
