Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/236

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 235 —

Men ljus och hopp och kraft och lif
För vandrarna i natten.

O under! Allt det stora, som
Ej tidens dårar akta om,
Men som en dröm förakta,
Högt öfver jordens fängelse
För härjning och förgängelse
De goda änglar vakta:
Den tro, som lyser hjertats verld,
Den frihet, som ger folken svärd,
Den ära, hjelten aktar värd
För allt att eftertrakta.

Men broder, allt hvad här du ser,
Den hydda, som sitt skydd dig ger,
De skatter, dem du samlar,
Allt är en flyktig dröm, ej mer.
En blixt — och skatten smältes ner,
En storm — och hyddan ramlar.
Blott skuggor, spelande på skyn,
Blott hägringar vid öknens bryn,
Som vika, gäckande din syn,
Om efter dem du famlar.