Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Men kärlek lefver, äfven han,
Som sorgens börda lätta kan
Och sången tonerna slår an,
Att hvarje hjerta svarar.
Ja, hvarje hjerta öppnas må
Vår like han ju är ändå,
Vår broden han, som lider.
Må vi besinna då vår frid
Och hjelpa, medan än är tid
Snart komma andra tider,
Snart kan den mulna dagen gry,
När våra barn för härjarn fly,
När krigets brand från by till by
Sin vilda låga sprider.
Så må uti de goda år
Vi troget hela hvarje sår
Och bota hvarje remna.
Må ingen nöd ohulpen bli,
Må ingen bön vi gå förbi,
Och arm och ohörd lemna!
Hon varder kommande, den stund,
Då Svea bör stå stark och sund,
