Hans bild förvaras skall minnets tempel
Och vinka vandraren till samma höjd.
Men fast han kämpat, fast han segrar vunnit,
Var det till fridens bragder han gick fram.
Såg du en ström, der förr en bäck ej runnit?
Såg du hur snäckan genom fjellen sam?
När vestervåg mot österhafvets ilar,
De mötas vid den strand, der Platen hvilar,
Att bringa segraren sin hyllningssång.
Han mästarn är med lagerhöljda pannan,
Men vid hans sida ser du än en annan,
Som gästar vännens boning mången gång.
Det är den man, som offrat lifvets lycka
På fosterlandets höga altarhärd;
Det är den man, som intet kunde rycka
Från ärans ban, ty han var äran värd;
Det är den man, som trygg, när fosterlandet
Af Platen dubbades med “blåa bandet“,
Stod vid hans sida, stödjande hans arm;
Det är den man, som nu i jorden gömmes,
Som högt berömmes och som hårdt bedömes
Och — kanske glömmes snart i tidens larm.
Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/243
Den här sidan har korrekturlästs
