På femtionde årsdagen
af Sveriges och Norges förening[1].
Ynglingatoner, jublande brusen,
Sväfven med gamman mot himlarna opp!
Rent som derofvan tindrande ljusen,
Flamme hvart bröst af kärlek och hopp!
Himlarnas konung, som vill beskära
Bedjande barnen hvad de begära,
Dig vare ära! Dig vare ära
Under hvälfvande seklernas lopp!
Du åt Sveas söner skänkte
Efter tordön och stormar den gyllene frid.
Alla klara stjernor blänkte,
Alla nattliga skyar de flydde dervid.
Snart morgon bröt i glans
Fram öfver fjellens krans.
Det är hoppets och kärlekens dag, som har grytt,
När han glöder,
Skilda bröder
Bli förenta och helsa hvarandra på nytt.
____________
- ↑ Vid Upsala studentkårs fest den 4 november 1864.
