Du som förenat Svea med Nore,
Främst se vi dig, odödlige store.
Vore ej så, förvissnad ju vore
Trohetsliljan i ungdomens vår.
För din Sveas öga breder
Sig en framtid af lycka och ära och tro,
Och din ättling sina eder
Håller troget mot folk, som i nordlanden bo.
Ej trotsig och ej svag,
Land bygger han med lag,
Och kring koja och slott håller friheten vakt.
Ty befalla
Öfver alla
Kan blott en: det är sanningens segrande makt.
Jublande brusen, ynglingatoner!
Sväfven med böner mot himlarna opp!
Vacklande välden, trotsande troner
Skrämma ej bröst, som brinna af hopp.
Himlarnas konung, sjelf var oss nära,
Skydda vårt land och bröderna kära!
Dig vare ära! Dig vare ära
Under hvälfvande seklernas lopp!
