Den här sidan har korrekturlästs
Vid Georg August Gottmans graf[1].
Stilla! Sorgeklockan ringer.
Dödens bud vårt hopp slog neder,
Och elektriskt slaget springer
Bland de ungas täta leder.
Ve, att vid din graf vi stannat,
Att din kista dit man sänker!
Ve, att hjertat tänker annat,
Än hvad Gud i höjden tänker!
Fåfängt vi vår klagan hviska,
Att för tidigt knoppen skördas;
Fåfängt, ack, den lefnadsfriska
Af vår kärlek återbördas.
Fåfängt sakna vi din flagga,
Se’n din farkost lemnat kusten
Vågen, der han nyss sågs vagga,
Blott oss minner om förlusten.
_____________
- ↑ Drunknad i Mälaren.
