Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/275

Den här sidan har korrekturlästs
— 274 —

Utan guld och staf de gå,
Göra mången rik ändå.

Trogne tjenaren, som vakar,
Hvad han sådde skall ej dö:
Hundraårig krona skakar
Trädet, som en gång var frö;
Foglar små i skuggan der
Dig lofsjunga, Fader kär.

Gud, till din plantering blicka,
Låt den frodas i ditt hägn,
Låt din sol sin värme skicka
Och din sky sitt arlaregn!
Låt den spira, frisk och grön,
Närd af kärlek, närd af bön!

Kärleksrike, sekler jaga
Som sekunder för din fot,
Barnens lof, det späda, svaga,
Dock i nåd du tar emot.
Du, som är i dag, i går,
Deras lofsång ej försmår.

1867.