Den här sidan har korrekturlästs
Hur på molnets bräddar
Darrande du satt.
Då till dig jag blickat
Från min faders hus;
Dig jag ofta skickat
Mina strålars ljus.
Ofta, klara öga,
Har du gömt min bild —
Nu ifrån det höga
Blir min älskling skild.
Späda vän, hur är dig?
Ack, så kall och blek!
Sörj ej! Nordan bär dig:
Han ej känner svek.
Nej, var glad på färden,
Lek med fläkt och vind,
Helsa hela verlden,
Kyss hvar tärnas kind
Skänk jag gåfve gerna —
Kan blott gifva en:
