Den här sidan har korrekturlästs
Poetiska utgjutelser öfver en träpall.
Ett barndomsminne.Tag sången från en ynglings lyra,
O, du hans barndoms trogne vän!
Ty många minnen, ack, och dyra
Vid dig, min pall, sig fästa än;
Ja, minnen från de ljufva dagar,
Då man är fri från allt besvär
Och fröjdas jemt; men, om man klagar,
Så är det då man sömnig är.
Jag minns ej tid, då du ej funnits,
Ej lek, då icke du var med.
På dig så månget sjöslag vunnits,
Fast skeppet se’n har tjent till städ.
Än till Arabien det rika
Jag for på dig i andanom,
