Den här sidan har korrekturlästs
Du har ej hem. Du sjunga kan,
Och älska kan du ock.
Min vän, då likna vi hvarann. —
Din sång är bättre dock!
Som du, jag ville gömma mig
I någon dunkel gren
Och lära tonerna af dig
Och aldrig sörja se’n.
En ande bor dock i mitt bröst,
Som ingen hvila tål.
“Framåt,“ så bjuder mig hans röst,
“Och verka för ditt mål!“
Så får jag ej med dig fly bort,
Ej här jag dröja får;
Ty såningstiden är så kort,
Men skörden återstår.
Dock — när af mödan trött jag är,
Jag sjunger glad och fri, —
Kanske, som du, jag tystnar när
Midsommarn är förbi.
1861.