Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Linnæa.
Broder, vill du vännen följa?
Ser du stigen? Granar hölja
Under dunkel gren den lilla,
Som bland tufvor slingrar fram.
Han, som jag, en fristad söker
Och från stora vägen kröker
In till skogs, att vandra stilla
Bort från dån och dam.
O, hur ljuft, hur tyst derinne!
Lugn och svalka här vi finne,
Och du glömmer dagens tunga
Långt från verldens sorg och larm.
Broder, hvilken vällukt kännes!
Det är blommans, det är hennes,
Som du ser på stängeln gunga
Vid naturens barm.
