Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/76

Den här sidan har korrekturlästs
— 75 —

Dock, haf tack för hvarje dag, som grydde,
Och för natten med dess korta blund!
Lilja, bländande som snön vid polen,
Ros, som lånt din färg af midnattssolen,
Slumren roligt i er tysta lund!

Höst är inne. Dagens timmar ila,
Solen sänker sig i stormig sjö.
Upp att verka! — Se’n är godt att hvila.
Lär att lefva! — Se’n är godt att dö.
Strid, att segrens krona ej du mister!
Sjung, förrän den veka strängen brister,
Då du sofver under vinterns snö!

Höst är inne. — — Nu, hvad vill du mera?
Du må tystna nu, mitt strängaspel!
Sångens blommor dö som andra flera,
Då naturen ligger kall och stel.
Dock — den hulda modren vaknar åter:
O, min lyra, hon din sång förlåter,
Ser din kärlek, glömmer dina fel.

1861.