Den här sidan har korrekturlästs
Förr’n du ana kan,
Drömmen blifver sann,
Och — du återser den du har kär.
Men till dess — var frisk och glad, du unga.
Ja, var ljuf, var skön, var tretton år,
Och dig lär med englarna att sjunga
Om den julestjerna, som uppgår
Och som sprider ljus
Öfver sorgens hus,
Öfver nöd och natt och död och bår!
Och en kyss på flickans kind jag trycker,
Och bland liljorna en ros slår ut.
Än en liten stund — och ljuft sig lycker
Trötta ögat, som lått ro till slut.
Hulda, sof i frid!
Kort är hvilans tid:
Njut, ack, njut dess flyende minut!
Bort jag måste, och så sakta, sakta
Jag min arm kring somnad elfva slår,
Lägger henne ned så sakta, sakta
På den hvita bädden se’n och — går.
