Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/97

— 96 —

Litet konstnär — det märks ju på hållning och sätt,
Högst bildad — det hörs på accenten.

Hon såg honom. Genast hon törstig är,
Så grufligt törstig! “På stund är jag här,
Men måste gå in för att dricka.“
Det är nu en svaghet, som jemt hon har.
Att hon lider af törst både nätter och dar,
Den stolta, ståtliga flicka.

Hon står vid hans sida. “Hör, Albert, du skref
Och lofvade mig i ditt senaste bref,
Att i sommar du snäll skulle vara
Och ge mig en liten teckning ibland
Af verandan, af grottan, af insjöns strand
Och hvad helst jag bestämde bara.

Och om du nu hade tid och lust,
Så vore det riktigt roligt just,
Om du satte dig der under eken
Och ritade litet. Der ingen dig ser,
Och — kanhända jag sjelf går med dig dit ner,
Ty nu har jag tröttnat på leken.

Nå, det var det ena. — Se’n ville jag ock
Ett ord dig säga i hemlighet. — Dock