Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/20

18

VALLFART OCH VANDRINGSÅR

Ty nu var timmen just, då folket vände
med sina don från åkerfält och brunnar,
och om kvarteret hade sjutti ögon,
det hade också fem och tretti munnar.
I templet hade yr av virakslukten
han offrat frukt i kväll, förskrämd och skygg.
Vad gjorde väl, om strax, när han vänt rygg,
en munter präst gått fram och spisat frukten!
Han ville vinna himmeln för ett spratt,
som halp därhän, att han i samma natt
blev flickans gäst, om ej till hanegället,
så några runda timmars tid i stället
att alltid schasas av med kyss och prat.
Att ge en man en kyss försagd och flat
det är att ge en hungrig en oblat.

Han ville bröllop. Hon lät be och truga.
Tills hon blev såld hon hörde far sin till.
Hon var ett helgon i en bagarstuga,
en kruka vin, förseglad med sigill.
 
Den tiden voro jordens gudar glada.
Till livet smög ej varje glimt natur,
som genom glömda springan i en lada
en solglimt går till kedjelagda djur.

En enda pligg i kängan kan förstöra
en drottnings dag, en enda tagg kan göra
ett lejon halt — hur skulle icke då
en enda människas förtret förslå