Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
26
VALLFART OCH VANDRINGSÅR
Muchails aftonbön.
I solnedgången knäföllo alla Kasans muslimanska äkta män på husens flata tak och prisade Den Ende och ropade: »Jag tackar Gud att ej jag blivit kvinna!»
Ensamt den gamle Muchail, som var mer än åttio år och hade ett helt livs erfarenhet, stod raklång med armarna i kors och rynkade ögonbryn och ropade och sjöng högljutt:
»Jag kommer mörk från dagens göromål,
när jag ser aftonstjärnan brinna
som stjärnan på ett damaskenerstål.
Jag sörjer, Gud, att ej jag blivit kvinna!
Ej så, som trodde jag och fann
en kvinna mera vacker än en man.
Han är mot henne, där med djärv statur
han kommer hurtig och till hälften spjuver,
som betesfältets eldigt vackra tjur
mot kon, som slickar lat sitt juver.
