aldrig stjärnornas svar blev grymmare sagt än i afton.
Dystert, gravlikt rasslar hotande domen från ovan:
en av oss skall synda i natt så djupt att försonings-
offret skall fordras av oss väl sjufalt större än synden.»
Viskande sprungo prästinnorna upp, men den vackra Ahanna
ryckte den gamla i kjoln. »Rättfärdiga överprästinna,
fråga den syndandes namn att strax hon skonlöst blir blottad!»
Nittiåriga Bent-Amenemma lyfte sin magra
mumieförtorkade hand och svarade, upprörd till tårar:
»Sparom den frågan i natt, i morgon står hon oss åter.
Synes ej slaget dig nog? Säg, skulle du tacka min iver,
om du träffades själv av stjärnornas krossande spådom?»
Sagt. Och följande skåln, som lyftes av tigande systrar,
gingo i sorgset tåg de långsamt trappan från taket.
