»Mästare, det som djur är och det som planta är, det är också utan själ!»
Då svarade Kristus: »Skall en krukomakare därför vara utan hjärta?»
Emellertid fastnade hans sko en morgon i den sumpiga marken vid vattendraget. Det var just samma sko, som sedan fördes hit till Betlehem. I stället för att åter stöta fast den på sin fot, betraktade han den länge och eftersinnande utan att någon fattade hans tankar. Slutligen utropade han: »Den, vars fot passar i denna sko, skall fullkomna mitt rike!»
Denna legend berättades nu bland pilgrimerna som samlades i grottan. De flesta voro ryska bönder. De buro en rikt förgylld ikòn och hade pälsmössan stucken under armen. »Du, Jegor,» viskade de, »eller du, Gregor, är det ej bonden och arbetaren, är det ej den fattige, som skall fullkomna Kristi rike?» Därmed började de passa skon.
Medan de voro upptagna av detta, stal Jegor fem kopék, som Gregor gömt under den uppvikna kanten på sin mössa. Den lilla, ytterst smala skon försvann alldeles under deras breda fötter.
Vem har däremot ej hört talas om en eller annan bildad gråhårsman, som oavbrutet arbetar
4. — Heidenstam, Vallfart.
