jag droge en balja med vatten
i kryptan till mässan på natten.
Jag toge en kostelig såpa,
som sved i asketisk smärta
— allt medan jag gned och smet
från ryggen de heligas kåpa
och väldigt bad och grät:
Du, Herre, förlåt dem skammen
att komma med renaste hjärta
i smutsig lekamen! Amen.
Men ljuset brann till fingret.
I klostret mötte kamrater
vid aftonvarden, som dukats
på vit servet av en frater.
Vi stego till häst vid porten.
Till samtal var natten för stor,
men herdarna sjöngo på berget
vid palmvin en mjältsjuk kor.
De sjöngo i jämrande toner
en sång om en myllad skatt
och stirrade upp i Judéens
decemberstrålande natt.
Vi hörde vid var förfallen
och kringbyggd korsfararbrunn,
som gapade upp vid vägen
lik en svart och ropande mun,
hur där ljöd som en mässa ur jorden
från en dold församling och präst:
»hic de virgine Maria
Jesus Christus natus est!»
