Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/60

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
58
VALLFART OCH VANDRINGSÅR

måla upp med vitt och svart vad som skall kallas rätt och orätt.

Famlande med händerna efter väggarna skyndade jag springande uppför trappan. Tätt bakom mig hörde jag smällarna av judens tofflor. När jag hunnit upp i det fria, böjde sig juden över min axel och frågade: »Förstår du nu, varför det är möjligt att ej förakta människorna? Det är ej för deras skull,» ropade han och pekade runt hela synranden, »men för de få stora, som vi måste beundra!»