Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/70

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
68
VALLFART OCH VANDRINGSÅR

med flera personer. Om någon vore beständigt kvick eller beständigt storsint, skulle han lätt anses för mer än en vanlig människa. Det tycks därför som om kvickhet och storsinthet genom en vis skickelse mera sällan hörde till den beständiges karaktär än till den ombytliges — vilken ändå alltid drar ned sig till en vanlig människa genom att strax efter en kvickhet eller en stor handling säga en dumhet eller göra något klandervärt. Den ombytliges vänlighet är ögonblickets uppriktiga och varma ingivelse och besitter därför en säregen tjusningskraft. Hans förolämpning är mindre sårande, ty man vet att han strax skall återvända och gottgöra den. Ja, jag älskar den ombytlige och är glad då jag vinner hans vänskap, ehuru jag var dag blir nödsakad att erövra den på nytt. Den vänskap däremot, som jag skrinlagt hos den beständige, sköter sig själv; den blir honom ett slags skyldighet — och själv kommer jag knappast i håg den.