Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/73

71

ÖSTERLÄNDSKA MINNEN OCH MYTER

Ja, han kommer, bäst det är, en regnig natt
makar mig på öppna gatan med sin stör
för att lyfta Zaib på sitt knä och skratta,
när han väl har bommat porten innanför.
Eh!» Vår Arslan tystnade med ens och drog
axlarna till örat, tog en ställning likt
en som korsfästs, vilket allt betydde
ungefär som: kan man tåla slikt?

Eftertänksam såg sultanen länge ner
på sin vita hand, likt om på den han sett
bokstavstecken i de fina fjunen,
som mot knogen kammade sig lent och slätt.
»När härnäst den skälmen kommer i ditt hus,»
slutade sultanen med en tankfull nick,
»sök mig då i smyg, och jag vill visa
att mitt binamn : 'rättvist hård' jag rättvist fick!»

Sedan ropade han nästa mål och sjönk
lugnt tillbaka mot sin silkeskudde stödd;
men man märkte länge, att sultanen
mer än annars blivit tankspridd och förströdd.

Första dagen gick, men på den andras kväll
föstes Arslan i sultanens sovrum in,
jämrande, förskräckt, med naket huvud
och med nyss av friska käpprapp randat skinn.
Strax sultanen kallade sin storvizir.
Storviziren kallade med utsökt takt