Eiderdun i bolstrarna
Smakte dubbelt ljuft på mödan
Efter kronolimporne,
Lägerhalmen och torrfödan,
Ryslig i åminnelse.
Men — la Fleur! man skall jouera
Af de goda dagarne;
Och när man ej orkar mera
Äta l'estomac malgré,
Som en hungrig tiger egnar;
Och se’n, pour ainsi parlér,
Sluka på vår Herres vägnar
Ända in på sistone.
Uti pojkstreck genomdrifven,
Som en skälm, naturligtvis
Blef jag tidigt nog begifven
I min ungdom på kurtis;
Alltid för den smärta ormen,
Hvar han kom, en flicka ”slog,”
Lockad utaf uniformen,
Som satt på mig näpet nog.
Och jag samlade silhouetter,
Souvenirs af tusen slag,
Ringar, miniatür-porträtter
Af små fröknars anletsdrag;
Fy! af bara ”billeduer”
Maroquins-portföljen full,
Bjudningskort till Rendez-vuer,
Medaljonger utaf gull.
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/101
Den här sidan har korrekturlästs
89
