Den här sidan har korrekturlästs
93
Och den unge officeren
Gick lättsinnig, yr och lätt
Och otvungen i maneren
Från sin silfver-toilette,
Jodlande, tills i salongen,
Bland de skönas haute-volée,
Han försvann i pelargången
Amor lik bland Gracerne.
Sen han flugit första valsen
Och gått makligt sin la Chasse,
Han sig lungsot fick på halsen
Af en enda smultron-glace;
Ack! det är så här i lifvet:
Att, när döden på ens dörr
Slår, man blir ej öfverdrifvet
Lustig och Coquette, som förr.
