I bekymmer, tills den lilla,
Söla ungen bräckt sitt skal.
Druckna flugor, som poeter
På Lycksalighetens ö,
Glänsande, som guldstoft, simma
Lätt på luftig silfverdimma,
Frossande af bara ether,
Tills de utaf vällust dö.
Björken löfvas högt i toppen;
Det är ljumt i solig vår!
Bländande narcissor, fina
Styfmorsblommor slå ut sina
Hjertblad — och i fulla knoppen
Snart hvar rosenbuske står.
Sina rendez-vous i lunden
Stämma orrarne i ro;
Kära, blundande de spela
Smäktande ur minnet hela
Körer uti midnattsstunden
Om en oförgänglig tro.
Stolt, som Vikingen i hågen,
Örnen genom åskmåln drar;
Och hans seniga och styfva
Vingar stormens böljor klyfva,
Liksom förr ett drakskepp vågen
Uti tvenne hälfter skar.
Haren på kostymen färgen
Ändrat har från hvit till grå,
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/107
Den här sidan har korrekturlästs
95
